Går det att skapa en blockkedja med tillräcklig decentralisering, säkerhet och skalbarhet? Tre faktorer som ofta står i konflikt med varandra. När en av dessa förbättras är risken stor att en annan försämras. En blockkedja med mycket hög decentralisering och säkerhet kan exempelvis få kritik för att inte vara tillräckligt skalbar.
Det är denna problematik som kallas för ”Blockkedjornas trilemma”. Ett dilemma – men med tre faktorer istället för två. Det är hur olika blockkedjor försöker hantera detta trilemma som resulterar i de olika tekniska lösningarna som ligger till grund för blockkedjornas struktur.
Dessa faktorer bör däremot inte ses som helt fristående då de snarare flätas samman för att tillsammans skapa den styrka som en blockkedja kan leverera. Skulle exempelvis säkerheten vara för låg är risken stor att decentraliseringen snart försvinner osv.
Decentralisering
Med decentralisering menas att inte en enda aktör, eller ett fåtal aktörer, har makten över blockkedjan. Det är denna punkt som primärt skiljer en blockkedja mot en databas och som ligger till grund för den revolutionerande funktion som decentraliserade blockkedjor erbjuder.
En centraliserad aktör, som exempelvis en bank, har möjlighet att neka transaktioner, ändra belopp eller utesluta personen helt från bankens system. De har fullständig makt över sina system och kan, i alla fall i teorin, ändra information utifrån eget intresse.
I ett decentraliserat system krävs istället konsensus (överenskommelse) mellan de olika aktörerna som upprätthåller blockkedjan och dess säkerhet. Målet är alltså att blockkedjans säkerhet upprätthålls av ett stort antal aktörer vilket därmed minimerar risken att en enda aktör ska kunna agera utifrån egna åsikter, egen vinning eller liknande.
Frågan är bara hur denna decentralisering uppnås – och vilken grad som krävs för att det ska klassas som tillräckligt decentraliserat.
- Hur många noder krävs?
- Kan vem som helst agera nod?
- Krävs dyrt material eller stora tillgångar för att kunna agera nod?
- Är det decentraliserat om en aktör äger 75 % av all kryptovaluta?
Det går självklart att hävda att en blockkedja är decentraliserad om den upprätthålls av exempelvis 1000 olika personer/aktörer. Men är den decentraliserad om över 50 % av noderna är utsedda av ett företag eller om alla noder befinner sig inom samma land? Alla blockkedjor anger att de är decentraliserade, men vid närmare granskning är det tydligt att begreppet tolkas extremt olika.
Rösträtt och påverkansgrad
Decentraliseringen kan även ifrågasättas om kryptovalutan har en governance-funktion samtidigt som en, eller ett fåtal, äger en mycket stor andel av det totala utbudet. Med governance-funktion menas att de som håller valutan kan vara med och rösta på förändringar som förväntas implementeras på blockkedjan.
Det förekommer exempelvis flera blockkedjor där företaget som utvecklar koden, eller en icke-vinstdrivande organisation som förväntas agera för blockkedjans framväxt, äger stora delar av kryptovalutans utbud. Visserligen kan blockkedjan ses som decentraliserad, men om endast ett fåtal aktörer påverkar den ifrågasätts åtminstone en grundtanke inom decentraliering.
Agerande som gynnar centralisering
Bitcoin har en decentraliserad struktur där graden av decentralisering primärt beror på nätverkets storlek. Samtidigt har kravet på allt mer avancerad miningutrustning skapat situationer där decentraliseringen sätts på spel. Med stora miningpooler har det exempelvis förekommit tillfällen då enstaka pooler haft över 40 % av nätverkets totala hashrate.
Här bör det däremot tilläggas att blockkedjan i sig är decentraliserad. Men det är upp till användarna att agera så att denna decentralisering upprätthålls.
Säkerhet
Med säkerhet menas bland annat att blockkedjan har en konsensusmekanism som säkerställer att enbart korrekta transaktioner godkänns. Risken för en 51%-attack ska även vara extremt låg. Utöver detta finns ytterligare faktorer att ta hänsyn till för att blockkedjan ska upprätthålla den säkerhet som krävs.
51%-attack
En säkerhetsaspekt, som Kalle Rosenbaum (författare av Grokking Bitcoin) nämnt i flera föreläsningar, är risken för en 51 % attack. Han utgår då från Bitcoin, men liknande attacker kan genomföras på andra blockkedjor.
Rosenbaum påpekar exempelvis att Rysslands krig i Ukraina kostar Ryssland flera miljarder euro, varje dag. SvD beräknar att kostnaden, under de första sju månaderna, var 82 miljarder USD. Vad skulle ske om Ryssland istället valde att lägga samma summa på att bygga upp miningutrustning och på detta sätt till slut uppnå en 51%-attack? Genom att ha kontroll på över 51 % av all hashrate inom Bitcoins nätverk skulle blockkedjan kunna påverkas till Rysslands egen fördel.
Sannolikheten att en enda aktör är villig att lägga så stora summor på att försöka ta över Bitcoin bör ses som liten. Detta primärt utifrån nätverkets storlek. I början av Bitcoins historia hade det däremot varit betydligt lättare.
Däremot kan mindre valutor lättare attackeras, och tas över, med stort kapital. Detta visade sig exempelvis år 2020. Då valde Trongrundaren, och multimiljardären, Justin Tron att ”ta över” blockkedjan Steem genom att helt enkelt köpa kryptovalutan i den omfattning att han kunde rösta på egna noder osv.
Risken för 51%-attack blir alltså lägre ju större insats som krävs för att kunna lyckas med detta. Inom Proof-of-Work innebär det att säkerheten till stor del bygger på nätverkets storlek. Inom Proof-of-Stake (och liknande lösningar) är det istället marknadsvärdet på valutan som skapar dess säkerhet. Detta utifrån att valutan behöver låsas (staking) för att kunna agera nod.
Instabil tokenomics
Även om blockkedjan är säker och decentraliserad så är det inte säkert att dess kryptovaluta har samma egenskaper. Samtidigt är kryptovalutan en fundamental pusselbit för att blockkedjan ska fungera och bibehålla sin säkerhet. Vad händer om kryptovalutans tokenomics visar sig vara instabil och ohållbar i längden? Hur påverkar en krasch i valutan blockkedjans trovärdighet och säkerhet? Som exempel kan nämnas att det varit mycket låg aktivitet på blockkedjan Terra sedan den brutala kraschen på kryptovalutorna Luna och UST. Ännu en gång visar det sig att ingen blockkedja är starkare än dess svagaste länk…
Skalbarhet
Med skalbarhet menas möjligheten för blockkedjan att hantera ett större antal transaktioner. Den behöver alltså kunna ”skalas upp” i takt med att fler människor använder blockkedjan och genomför transaktioner på den. Som ett exempel kan Bitcoin hantera ca 7 transaktioner varje sekund vilket kan jämföras med kortföretaget Visa som hantera ca 1700 transaktioner på samma tid.
Ibland framförs kritik mot Bitcoin utifrån just denna punkt. Blockkedjan anses vara säker och decentraliserad, men inte tillräckligt skalbar för att kunna användas i större omfattning. En lösning är dock lightning network som förenklat kan beskrivas som ett ”betalningsnätverk ovanpå Bitcoin”.
Orsaken till att skalbarheten är svårare att uppnå på en blockkedja, i förhållande till en central databas, är att konsensus behöver uppnås på ett säkert sätt. Med centraliserad part uppstår inte behovet av konsensus och därmed behövs inte de säkerhetsfunktioner som resulterar i att de olika parterna kan lita på varandra.
Lite intressant är att Bitcoin uppenbarligen har haft säkerhet och decentraliering som prioritering medan skalbarheten har fått växa fram efterhand. Ett flertal andra blockkedjor har valt en annan utgångspunkt och fokuserat på skalbarhet och säkerhet först. Detta för att de i ett senare skede förväntas skapa en större decentralisering. Exakt när, eller hur, detta ska ske är däremot inte alltid glasklart. Frågan är vilken utgångspunkt som uppskattas mest hos användarna…
Kommentarer