Ingen har väl missat nyheterna om Bitcoin i Kina. Även om uttalandena varit ganska svårtolkade så är det i alla fall tydligt att handeln i Kina minskat avsevärt, vilket förstås inte är konstigt eftersom t.ex. BTC China tvingades meddela att de inte kan ta emot insättningar i Yuan. Så var det alltså dags för en Bitcoinkrasch igen. Det är inte första gången det händer så det kan vara bra att sätta kursraset i lite perspektiv. Den första kraschen jag upplevde var 2011 när priset rusade upp till över 30 dollar för att sedan tvärvända och efter några månader vara nere på 5 dollar igen.
Nu var det många som var övertygade om att Bitcoinexperimentet var slut, "So that's the end of Bitcoin then" skrev t.ex. Forbes och det var bara en av många liknande rubriker. Men uppmärksamheten som Bitcoin hade fått gjorde att företag började växa fram, företag som BitPay och BitInstant etablerade sig under den här tiden då det var ganska så tyst i media. Under hela 2012 var det egentligen ganska lugnt, men det började surras igen i slutet av året när Wordpress meddelade att de accepterar Bitcoin.
Nästa boom kom i april 2013 och det skrevs bl.a. om krisen på Cypern och om Bitcoinbankomater. Från en topp på dryga 250 dollar lade sig sedan bitcoin tillrätta runt 100 dollar.
Vid varje sådan här krasch börjar folk att tvivla och det spekuleras i om det egentligen finns någon framtid för Bitcoin. Vad som är viktigt att fundera över är vad som egentligen har förändrats. I det här läget fanns precis samma förutsättningar som funnits innan kvar efter kraschen. Bitcoin gjorde fortfarande det möjligt att snabbt föra över pengar, direkt från person till person, tvärsöver världen, på några sekunder. Bitcoin kunde fortfarande utmana de lite för tröga och lite för dyra traditionella metoderna för att överföra pengar. Skillnaden nu jämfört med 2011 var att betydligt fler kände till valutan och att en mängd företag som endast fokuserade på Bitcoin hade växt fram.
Och så kom då nästa rusning och krasch (men lägg märke till att "kraschen" är betydligt mer utdragen den här gången):
Så vad har förändrats den här gången? Ja de grundläggande förutsättningarna är fortfarande de samma men nu ser vi på allvar att Bitcoin börjar accepteras ute i handeln. I Sverige där det tidigare varit ganska segt så har nyheterna om ställen som accepterar Bitcoin fått utrymme i dagspressen. Den andra skillnaden är att vi hör uttalanden från officiellt håll i olika länder om synen på Bitcoin. Det är förstås jättebra för Bitcoin att det tydliggörs vad som gäller angående t.ex. tillstånd för valutahandlare, moms och skatter mm. Ju mer dessa saker tydliggörs desto fler vågar ge sig in och vara med.
Det negativa då? Jo ett land, Kina, verkar göra det mycket svårt för folk att handla med bitcoin. Kom nu ihåg att det här är ett land som blockerar Facebook, Twitter, YouTube och mycket annat för sin befolkning. Det är ingen demokrati vi talar om och det är knappast någon fingervisning om hur demokratiska länder ser på Bitcoin. I de flesta länder pratas det mycket om var bitcoin hör hemma i existerande lagar och regleringar, vilket är förståligt när en helt ny teknologi dyker upp, men det pratas inte om att förbjuda Bitcoin.
Alltså, inget fundamentalt har förändrats den här gången heller, men mängder av nya människor känner till Bitcoin, fler stora aktörer intresserar sig och Bitcoinföretag får investeringar i hundramiljonersklassen. Det är därför svårt att ta artiklar på allvar som precis som efter kraschen 2011 uttrycker sig såhär:
The electronic pseudocurrency has had a good run. Ideologues, speculators and scammers enjoyed the fun while it lasted. But now that the authorities are taking notice, the price has much further to fall.
Kommentarer