Monthly Archives: maj 2018

Blogg

Handel utan motpartsrisk

I alla situationer där ett köp ska genomföras eller ett byte utföras så kan frågan om vem som ska göra sin del först uppstå. På film har vi många gånger sett hur några skumma typer ska byta knark mot pengar och misstänksamt tittar på varandra. Någon säger kanske ”money first” och det slutar med att de med ett kuvert i varsin hand försöker göra bytet exakt samtidigt.

Exemplet är en extrem situation där parterna absolut inte litar på varandra men det finns många situationer även för ”vanliga människor” där detta är relevant. Tänk t.ex. på någon som äger en bensinmack. Ska man tillåta att kunden tankar först och sedan betalar i kassan? Du gör affärer med massor av kunder och de allra flesta går att lita på men du kan inte veta säkert på förhand. De flesta betalar ju nu med kort men det vänder bara på tillitsförhållandet och det blir istället kunden som måste lita på att bensinmacken inte drar för mycket pengar från kortet, eller drar pengar utan att kunden fått bensin.

 

 

Atomic swaps

Låt oss börja med att titta på hur man kan lösa ovanstående problem när det gäller digitala tillgångar, för här går det faktiskt att få båda sidorna av transaktionen (alltså överlämnandet av pengar och överlämnandet av varan) att ske exakt samtidigt, så att ingen av parterna riskerar att stå lottlös.

Ett exempel som funkar redan idag är att byta olika kryptovalutor med varandra. I september förra året twittrade Charlie Lee (skapare av Litecoin) att han gjort en s.k. atomic swap mellan Bitcoin och Litecoin. Detta innebär alltså att han bytt Bitcoin mot Litecoin utan att någon av parterna riskerade att bli av med sin kryptovaluta utan att få den andres. Notera att detta alltså gjorts trots att Bitcoin och Litecoin är två olika blockkedjor, två helt separata system.

Här är ett försök att förklara hur det funkar, utan tekniska termer. Låt oss säga att Alice har A-pengar som hon vill byta mot Bobs B-pengar.

  • Alice låser in sina A-pengar i ett digitalt kassaskåp som för att öppnas kräver dels Bobs nyckel och dels en hemlighet som ännu bara Alice känner till.
  • Bob låser in sina B-pengar i ett liknande skåp, men som kräver Alices nyckel och samma hemlighet som ovan.
  • När någon använder hemligheten för att öppna skåpet så kan alla genast se hemligheten (blockkedjorna är publika, ni vet)
  • Om inte skåpen öppnas inom 48 timmar så självförstörs de och innehållet går tillbaka till den ursprunliga ägaren

För att få tag i Bobs b-pengar öppnar Alice Bobs skåp. I samma ögonblick som hon gör det får Bob reda på hemligheten och kan alltså öppna Alices skåp. Notera att Alice inte själv kan komma åt sina A-pengar eftersom det kräver Bobs nyckel. Bara Bob kan öppna det andra skåpet.

För en mer teknisk beskrivning, se Atomic cross-chain trading på bitcoin.it.

 

Andra tillgångar

Kan man då göra detta med annat än kryptovalutor? Att representera andra tillgångar på Bitcoins egna blockkedja är något som man började laborera med redan 2012 i form av s.k. colored coins. I sin ursprungliga form innebar det att en satoshi (det minsta beloppet som går att representera i bitcoin) gavs en speciell betydelse (”färgades”). Om ett företag ville låta sina aktier finnas och handlas på blockkedjan så kunde man alltså ta t.ex. 50 000 satoshi (0,0005 bitcoin), låta varje satoshi representera en aktie, och skicka motsvarande summa till varje aktieägares bitcoinadress. Aktieägarna kunde sedan handla med dessa aktier genom att skicka dem mellan sig.

Ovanstående exempel fungerar inte riktigt, bl.a. p.g.a. transaktionsavgifter, men det finns mer sofistikerade sätt att göra det på. Du får också just nu bortse från de legala aspekterna kring att ha sina aktier på blockkedjan.

En intressant aspekt av att låta tillgångar representeras på blockkedjan är att man då kan åstadkomma ”atomic swaps” precis som mellan kryptovalutorna ovan. Att få till en atomic swap i det här fallet är simpelt eftersom både betalningen (i bitcoin) och överföringen av aktierna (de färgade mynten) kan rymmas inom samma bitcointransaktion. Antingen går hela transaktionen igenom, eller så går ingen del igenom, och ingen behöver alltså riskera att bli lurad.

 

Tokenisering

Just aktier är ju för det mesta digitala redan idag men principen ovan går att applicera även på rent fysiska tillgångar och brukar kallas tokenisering, alltså att göra en digital ”token” av något som normalt finns i den fysiska världen. Själva digitaliseringen är egentligen inget nytt, de allra flesta som idag investerar i guld köper inget fysiskt guld utan köper någon form av certifikat som handlas på en börs. Anledningen till att göra så här är att det förenklar handeln, ökar likviditeten mm.

Den tokenisering som man läser om när det gäller blockkedjor handlar om samma digitalisering, men mer decentraliserad. En token på en blockkedja blir möjlig att handla med utan mellanhänder, precis som kryptovalutorna i sig.

Notera dock att det fortfarande finns ett stort mått av tillit här. Att det faktiskt finns en motsvarande fysisk tillgång kopplad till din token är helt beroende av att utgivaren håller detta löfte. Det är stor skillnad på bitcoin i sig och en token som skapas av en enskild utgivare. Tänk på det även när du läser om diverse ICO:er.

 

 

Blogg Fakta

Förgreningar av blockkedjan

Först en kort repetition av den blockkedjeteknik som ligger till grund för Bitcoin (se också Hur fungerar Bitcoin?). Varje block, som innehåller en samling verifierade transaktioner, pekar tillbaka på (ett fingeravtryck av) det föregående blocket, så att en kedja bildas. Det är oerhört svårt att skriva om historien eftersom modifikation av ett block ändrar dess fingeravtryck och därmed skulle kräva att även alla block därefter behöver ändras. För att få nätverket att acceptera en sådan ändring måste man i princip ha 51% av den totala beräkningskraften i systemet.

Den längsta, giltiga, kedjan (räknat på mängden beräkningskraft som ligger bakom) är den som nätverket kommer att acceptera som den rätta. Ibland uppstår dock situationer när nätverket inte är överens om vilken som är den rätta kedjan. Detta kallas för en fork, eller förgrening, och innebär alltså att vi har två konkurrerande kedjor.

 

Tillfällig förgrening

Tillfälliga förgreningar sker ganska ofta och det beror på att 2 (eller fler) miners lyckas skapa ett nytt block ungefär samtidigt. Beroende på hur informationen om dessa block sprids i nätverket kan nätverket delas i två delar, med olika åsikter om vilket som är det senaste blocket.

Källa: Mastering Bitcoin

En sådan här förgrening löses nästan alltid automatiskt, när nästa block dyker upp. Då kommer den ena förgreningen att ha en längre kedja och nätverket blir överens om att denna kedja är den rätta. Den här typen av förgrening sker i stort sett varje dag och då och då händer det också att även nästa block skapas samtidigt, vilket ger en förgrening som är 2 block lång. Bitcoins designval att ha ett block var tionde minut handlar delvis om hur ofta man kan acceptera att sådant här händer. De block som skapats i den ”felaktiga” kedjan kallas för ”orphaned” och är ju bortkastad energi så man vill inte att det ska hända för ofta.

 

Buggar

En tillfällig förgrening kan också ske p.g.a av buggar i mjukvaran som används. Ett exempel på detta är från 2013 när en ny version av det som nu kallas Bitcoin Core innehöll förändringar i hur datan sparades på disk. Man hade bytt databas från BerkelyDB till den mer effektiva LevelDB utan att inse att BerkeleyDB hade en begräsning, som inte hade någon motsvarighet i den nya databasen. Detta fick till följd att den nya versionen av Bitcoin accepterade vissa block som den gamla versionen ansåg ogiltiga och därmed uppstod en förgrening mellan de som körde senaste versionen och de som körde en tidigare. Denna förgrening existerade i ca 6 timmar och man kom efter en del diskussion fram till att försöka få alla att gå tillbaka till den tidigare versionens logik, eftersom man annars skulle tvinga alla gamla noder att uppgradera.

Notera att detta var en tillfällig förgrening bara eftersom man manuellt kom överens om en lösning. Hade man inte gjort det hade denna förgrening varit permanent och man hade haft två olika valutor, ”gamla bitcoin” och ”nya bitcoin”. Vi har tidigare skrivit om denna bugg här: Förgrenad blockkedja – vad var det som hände?

 

Permanenta förgreningar

Permanenta förgreningar kan ske om det finns olika åsikter om vilka konsensusreglerna faktiskt är. Om man inte hade kommit överens om vilket som faktiskt var det ”riktiga” bitcoin i exemplet ovan så hade det funnits två olika.

Numera finns flera exempel där man medvetet förgrenat sig från Bitcoin för att skapa nya valutor. Det handlar oftast om att man vill göra uppgraderingar/förändringar som alla inte är överens om. Den mest kända, och högst värderade, förgreningen är Bitcoin Cash som 2017 uppstod under stora kontroverser och som kulmen på en hätsk debatt om hur Bitcoinprotokollet skulle utvecklas vidare. Förespråkarna för Bitcoin Cash ville omedelbart höja blockstorleken medan den andra sidan först ville fokusera på teknologi som SegWit för att hantera kapacitetsproblemen. I det här fallet så var målet för Bitcoin Cash att faktiskt bli ”det riktiga” Bitcoin och det var en anledning till att det blev så mycket bråk mellan lägren.

Andra förgreningar har medvetet profilerat sig under ett nytt namn och därmed inte väckt samma uppmärksamhet. Exempel på detta är Bitcoin Gold och Bitcoin Private. Intressant att förstå är att om du äger Bitcoin vid tillfället för en förgrening så äger du också genast lika mycket av den nya valutan. Hade du några Bitcoin under 2017 så är du nu alltså ägare till lika många Bitcoin Cash, Bitcoin Gold och Bitcoin Private. Detta under förutsättning att du själv kontrollerar dina privata nycklar, eftersom du annars är i händerna på t.ex. en börs och då beroende av om de har stöd för den nya valutan eller ej.

 

 

Hårda och mjuka förgreningar

För planerade uppgraderingar eller förändringar av konsensusprotokollet så pratar man om hard forks och soft forks. Vid en hård förgrening så måste alla Bitcoinnoder uppgradera till de nya reglerna för att inte hamna utanför nätverket. Många vill så långt som möjligt undvika hårda förgreningar p.g.a. riskerna men det medför, men det råder olika meningar här.

En hård förgrening innebär att reglerna förändras så att de blir ”mindre strikta”. Det kan alltså komma nya block som är konstruerade så att gammal mjukvara inte tycker att de uppfyller kraven för ett giltigt block. Ett exempel på detta är om man skulle öka blockstorleken från 1MB till 2MB.

En mjuk förgrening däremot innebär en förändring där reglerna görs striktare och då kommer således gammal mjukvara att acceptera block från den nyare mjukvaran. Ett exempel på detta skulle vara om man minskade blockstorleken till ½ MB. Noder med den gamla mjukvaran kommer att acceptera alla nya block eftersom de fortfarande följer reglerna men om block skulle produceras enligt de gamla reglerna, och vara större än ½ MB, så skulle inte den nya mjukvaran acceptera dem.

Detta innebär alltså att alla noder inte nödvändigtvis behöver uppgradera sin mjukvara utan kan köra vidare på äldre versioner. Är du däremot en miner så behöver du se till att du följer de nya reglerna, för att inte producera block som inte längre accepteras. Så länge mer än 50% av beräkningskraften använder de nya reglerna så uppstår aldrig någon (permanent) förgrening eftersom den längsta kedjan kommer att vara den som använder de nya reglerna. Det är också intressant att notera att om de gamla reglerna faktiskt får övertag och man har en ihållande förgrening så kommer ändå denna sida att raderas ut om de nya reglerna senare får övertaget.

 

För och emot

Mjuka förgreningar gör det alltså enklare att genomföra uppgraderingar eftersom inte alla noder behöver uppgradera samtidigt. Det har också visat sig att så gott som alla förändringar faktiskt går att utforma som mjuka förgreningar även om det från början inte verkat så.

Det finns dock även en del kritik mot denna lösning. Dels hävdar många att man skapar onödig teknisk skuld, alltså att programkoden blir mer komplicerad och svårare att underhålla. Det är ju också så att även om gamla noder inte måste uppgradera så hamnar de i ett läge där de faktiskt inte längre validerar alla konsensusregler. I fallet med en sänkning av blockstorleken så kommer förvisso gamla noder att acceptera alla block men de validerar inte blockstorleken enligt de nya reglerna.

Ett exempel på en förändring som först föreslogs som en hård förgrening men sedan lyckades konstrueras som en mjuk förgrening är SegWit.

Blogg

Digitala kontanter för 20 år sedan

I en tidigare artikel redogjorde vi för vad syftet med Riksbankens e-krona är, möjliga tekniska lösningar samt kopplingen till Bitcoin och annan blockkedjeteknik. För att få en komplett bild kan det vara intressant att blicka tillbaka lite och se vad vi haft för andra, kontantliknande system tidigare. Kommer någon ihåg dessa?

Under några år runt millenieskiftet var detta en stor grej. Eller bankerna verkade i alla fall tro att det skulle bli en stor grej – användandet tog däremot aldrig riktigt fart. Betalsystemet Cash var ett samarbete mellan de 4 storbankerna och tekniken hade tagits fram av Proton World International i Belgien. System baserade på samma teknik användes i en mängd andra länder, bl.a. i Nederländerna där Chipknip var i bruk ända fram till 2015.

 

Syfte

Det var bankerna som tryckte på för att få cashkortet att användas, och det är inte så konstigt, eftersom de stora fördelarna fanns just för banken. Fördelarna är egentligen de samma som bankerna ser idag med att kontantanvändningen minskar. Hantering av kontanter är dyrt och de mest uppenbara kostnaderna är värdetransporter, bankomater etc.

Det finns dock en annan aspekt av det hela, nämligen räntan. När pengar cirkulerar som kontanter kan inte bankerna få dem att växa. Alltså, när du har pengar på ditt bankkonto så är detta pengar som banken kan använda, investera, låna ut etc. och därmed tjäna mer pengar på. Även om det med cashkortet låter som att det ligger ”kontanter” på kortet så har banken i praktiken fortfarande kontroll över pengarna. De flyttas helt enkelt till ett s.k. skuggkonto, kopplat till kortet (se mer om tekniken nedan).

Syftet var alltså uppenbart, ur bankens synvinkel, men otydligare för handlare och konsumenter. Argumenten bankerna använde gentemot handlarna var den ökade säkerheten i att slippa kontanter, att det spar tid och att det var billigare än konto- och kreditkortsterminaler. För konsumenter handlade det om att det var enkelt och snabbt. Föreningssparbanken lanserade t.o.m. en laddare för hemmet, vilket tydliggjorde att det var enklare än att gå till bankomaten.

Egenskaper

Så i vilken mån var detta ”cash”? Låt oss titta på vilka egenskaper fysiska kontanter har:

  • Kan överföras direkt mellan personer.  Detta gick inte med cashkortet. Den enda möjliga vägen för de här pengarna var från laddare till kort till handlare. Handlaren löste sedan in pengarna hos banken.
  • Är anonymt. För att få ett cashkort var du tvungen att ha ett konto hos banken. De pengar som hamnade hos handlaren, och sedermera hos banken igen, kunde spåras till dig.
  • Kan användas offline. Detta var faktiskt möjligt med cashkortet, och något som kanske kunde locka olika typer av kiosker etc. som inte hade någon uppkoppling via telefon på platsen.

Det är tydligt att systemet marknadsfördes som digitala kontanter i ett försök att fasa ut kontanterna men faktum var att systemets egenskaper egentligen var ungefär de samma som för andra betalkort. Även offline-funktionen finns ju för kredit-/betalkort och bygger då helt enkelt på att du litar på att kunden inte försöker betala med pengar/kredit som den egentligen inte har. Skulle situationen uppstå så finns en spårbarhet som gör att kunden i slutänden får betala.

 

Teknik

Systemet kunde som sagt användas offline, så rent tekniskt skiljer det sig därför från de flesta typer av ”kontantkort”, t.ex. sådana som används för betalning i kollektivtrafik, eftersom de för det mesta kräver en uppkoppling. Onlinesystem är tekniskt ganska enkla eftersom saldot på ett konto hos utgivaren hela tiden uppdateras. Det finns inga pengar ”på kortet” och alltså ingen risk för dubbelspenderingar.

Ska pengar finnas på kortet och kunna flyttas mellan personer offline så behöver man på något vis se till personer inte kan duplicera pengarna och skicka till flera personer. Cashkortet hade egentligen ingen riktig lösning på detta utan hade begränsningar i hur man kunde använda det och spårbarhet som gjorde risken för banken tolererbar.

På banken fanns ett ”skuggkonto” för varje kort. När kortet laddades så sparades information på kortet om detta och samtidigt flyttade banken pengar från ditt vanliga konto till skuggkontot. När du sedan betalade i en butik så användes ett protokoll med en delad krypteringsnyckel (symmetrisk kryptering) för autentisering och saldot på kortet räknades ner. Vid ett senare tillfälle (normalt sett en gång per dag) så kopplade butiken upp sin terminal mot banken för avstämning. Vid detta tillfälle räknades saldot på skuggkonton ner och flyttades istället till butikens bankkonto.

Skulle någon ha lyckats kopiera ett cashkort så upptäcktes det alltså vid detta avstämningstillfälle, om saldot på skuggkontot blev under noll. I sådant fall så visste banken vilken persons cashkort det var som kopierats och kunde gå vidare med eventuella åtgärder.

 

Analys

Cashkortet blev aldrig nån succé i Sverige och anledningen verkar ha varit att varken handeln eller konsumenterna såg tillräckligt stora fördelar. För konsumenter så var förstås skillnaden mot kontanter tydlig, ett kort är i många avseenden smidigare, men frågan är vilken fördelen gentemot vanliga kredit-/kontokort var. Tekniskt finns skillnader men egenskaperna för konsumenten är ungefär de samma. Något som förenklade var att ingen pin-kod behövdes men å andra sidan var du tvungen att först ladda kortet för att kunna använda det. Totalt sett kändes det nog helt enkelt inte så mycket smidigare.

För handlarna så fanns en fördel i att man inte behövde vara uppkopplad vid betalningen, vilket gjorde processen snabbare, men enligt undersökningar tjänade de trots allt inte speciellt mycket tid på detta.

 

E-kronan och kryptovalutor

Så, kan vi dra några slutsatser av detta relaterat till e-kronan eller kryptovalutor? Jag tror att det man måste förstå är att om det inte finns tydliga, praktiska förbättringar för både handel och konsumenter så är det svårt att få fart på nya betalningsalternativ. Om man tänker sig att e-kronans värdebaserade lösning ska få spridning hos allmänheten som betalmedel så kommer det att krävas att det tillför något som man idag inte kan få med kontanter eller t.ex. Swish.

För att se poängerna med en e-krona måste man istället se det större perspektivet. Det handlar inte primärt om att ge konsumenter ett smidigt sätt att handla på utan om att det ska finnas ett ”riskfritt” alternativ, pengar som du kan spara eller handla med utan att lita på privata aktörer. Ordet är förvisso vilseledande eftersom du helt enkelt litar på någon annan istället (staten Sverige istället för en bank) men det finns ändå en poäng i att i t.ex. ett krisläge ha det alternativet. Insättningsgarantin är ett annat sätt staten använder för att ge konsumenter ”riskfrihet” så det komplicerar bilden av behovet. En annan rättighet som e-kronan kan ge konsumenter är rätten till anonymitet men där verkar Riksbanken inte själva säkra på än i vilken grad det ska finnas.

Med kryptovalutor tar du bort även behovet att lita på en stat/riksbank. Det finns fortfarande ett mått av risk (du litar på tekniken, kanske tjänsteleverantörer, kanske hårdvarutillverkare etc.) men riskbilden ser annorlunda ut.

Källor:
Varför Cash-kort? – uppsats, Stockholms universitet
Elektroniska pengar och elektroniska betalningar  – Riksbanksstudie
Behöver Sverige en e-krona? – Riksbanken

Nyheter

Rapport från BLOXPO

Igår arrangerades första upplagan av blockchainkonferensen BLOXPO i Stockholm och Ivan Liljeqvist (Ivan on Tech) som var dagens värd lovade att det inte kommer att bli den sista. Hemsidan lanserar det som Europas största blockchainkonferens och jag har ingen aning om huruvida det stämmer men i vilket fall som helst var uppslutningen mycket bra. De tre föreläsningssalarna verkade alla för det mesta vara fullsatta och besökarna var en blandad skara, från företag nyfikna på blockkedjan till kryptonördar.

På huvudscenen börjar dagen med ett samtal med Richard Heart som enligt beskrivningen är en ”Billionaire, blockchain/cryptocurrency thought leader, advisor, serial entrepreneur”. Det ska väl nämnas att den här beskrivningen som BLOXPO använder är Richards helt egna beskrivning från Twitter och vad som krävs för att vara en ”thought leader” kan väl diskuteras. Richard är hur som helst en underhållande och intressant, om än något kontroversiell karaktär, som gillar att säga vad han tycker. Diskussionen handlar allmänt om pengar, kryptovalutor mm och Richard framstår som kunnig men styr ibland in på lite märkliga sidospår som mest bli monologer.

 

Smarta kontrakt

På en av sidoscenerna är temat ”en decentraliserad värld” och här får vi under förmiddagen lära oss om smarta kontrakt. Thomas Backlund från svenska Superblocks berättar om deras verktyg som ska göra det enklare att programmera smarta kontrakt, något som säkerligen behövs för att sänka tröskeln för potentiella utvecklare. Testa gärna deras webbaserade IDE direkt på superblocks.com och läs också reportaget i DI Digital: Skogskodarna ska hjälpa bolag med blockkedjan – tar in 7 miljoner

Mikael Wirth jobbar med att säkerhetsgranska kunders smarta kontrakt på företaget ChainSecurity och förklarar för oss hur buggen i Ethereum-plånboken Parity gjorde det möjligt för hackare att komma över 30 miljoner dollar. Det är tydligt hur ödesdigra misstag i smarta kontrakt kan bli och att kod inte nödvändigtvis är välgranskad bara för att den är öppen. Vi får också höra att alla förutom 1 av deras kunder visat upp kod som har allvarliga säkerhetsbrister. Det är alltså inte helt enkelt att skriva säkra smarta kontrakt så företag som ChainSecurity kommer att ha en stor roll framöver och Mikael har den goda smaken att förutom att pusha sitt eget företag faktiskt rekommendera ett par konkurrenter.

 

Nasdaq

Även några jättar var på plats, däribland Nasdaq som redan flera gånger visat att de intresserar sig för blockkedjeteknik. I dagens presentation av Johan Toll, Head of Blockchain Product Management, får vi veta att de jobbar tillsammans med SEB för att ta fram en gemensam infrastruktur för fonder, d.v.s. ägarregister, betalning och överföring av ägande. Vi får ingen ingående beskrivning av tekniken men det verkar inte handla om en publik, decentraliserad blockkedja, utan någon typ av stängd lösning, eventuellt med olika rättigheter för olika aktörer. Det är inte självklart ens att en blockkedja är det bästa lösningen här men hur som helst blir det intressant att följa det här projektet, som även andra banker än SEB verkar vara intresserade av att hoppa på.

 

Politik och regleringar

Dagens mest färgstarka debatt blir när tidigare nämnda Richard Heart deltar i en panel med politikerna Per Bolund (finansmarknadsminister, MP) och Jessica Rosencrantz (M). Det börjar snällt med att Per och Jessica pliktskyldigt är överens om att man ska vara försiktiga så att man inte överreglerar ny teknik men Richard leder istället in samtalet på det dåliga i att Sveriges avskaffar kontanter. Per och Jessica menar att det inte är något som politikerna försöker påverka utan en utveckling som konsumenter och handel styr. Ivan gör en bra insats här (och även resten av dagen) i att tolka och utveckla publikens frågor när publiken och panelen inte riktigt är i synk.

 

Ett decentraliserat Wikipedia

Ett annat intressant namn på talarlistan är Larry Sanger, medgrundare av Wikipedia. Larry är inte nöjd med vad det blivit av Wikipedia och är övertygad om att vi kan bättre. Han kom i kontakt med Everipedia som försöker rätta till en del av Wikipedias problem och när de dessutom pratade om att göra om sitt system till ett decentraliserat blockkedjeprojekt så hoppade han på.

Everipedia planerar bl.a. ett belöningssystem och röstning för att avgöra vilka artiklar som är mest värdefulla. Det mest intressanta i projektet är dock avsikten att ha flera olika artiklar som kan representera olika synvinklar. Larry använder Jihad som ett exempel på där olika åsiktsgrupper kommer att presentera fakta på helt olika sätt. Att kunna se dessa sida vid sida kan säkert vara mycket värdefullt för att få en så opartisk bild som möjligt av ämnet. På qz.com finns en artikel där Larry med egna ord berättar om Everipedia.

Larry deltar också i en diskussion om entreprenörskap men att vara på scen inför publik känns ärligt talat inte riktigt som hans hemmaplan. De andra deltagarna, Christian Ander och Isabella Löwengrip, har mer att bidra med men allra bäst är moderatorn Mahesh Kumar (VD, Result) som även ger en egen inspirerande föreläsning innan gästerna tas in på scen.

 

Avslutning

BLOXPO blev en lyckad tillställning med bra insatser av såväl Ivan som de som stöttade honom. Det finns saker som kan förbättras, såsom att synka schemat mellan scenerna bättre och att göra något för att korta ner den mycket långa lunchkön, men sånt får man ha överseende med på första försöket. Vi får hoppas att det här blir ett återkommande event som, nu när man visat vad man kan, säkert kan locka ännu större namn nästa gång.

Blogg

BLOXPO 2018 – Blockchainkonferens i Stockholm

Nästa vecka, torsdag den 17:e maj, är det dags för stor blockchainkonferens i Friends Arena i Stockholm med massor av intressanta talare. Ordinarie pris för det här eventet är 430 euro men för att se till att så många entusiaster som möjligt har chansen att gå så har vi nu ordnat så att du kan köpa en biljett för endast 129 euro!

Köp biljetter här. Ange koden BITCOIN.SE vid köpet för att få din rabatt.

Bland talarna på BLOXPO finns:

  • Larry Sanger. Medgrundare av Wikipedia.
  • Isabella Löwengrip. Entreprenör, författare, bloggare
  • Ivan Liljeqvist. Expert och föreläsare inom blockkedjeteknik, känd för Ivan on Tech.
  • En mängd experter från branchen, representanter från Microsoft, Nasdaq, Sveriges riksdag m.fl.

Konferensen pågår hela dagen och du har möjlighet att välja mella tre olika scener för att hitta de presentationer som passar dig bäst. På kvällen anordnas också en efterfest på Kasai för de som inte fått nog av mingel under dagen.

Läs mer på bloxpo.co.

Blogg

Mastering Bitcoin

Andreas Antonopolous upptäckte först Bitcoin år 2011 och i inledningen till Mastering Bitcoin berättar han hur han först ignorerade fenomenet och avfärdade det som oviktigt. Sedan hände något. Andreas kom att ägna hela sina dagar och nätter åt att förstå Bitcoin och i den här boken delar han med sig av all den kunskapen. Andreas är hyllad för sitt pedagogiska sätt att förklara Bitcoin och blockkedjeteknik i poddar, artiklar och föreläsningar.

Boken är dock inte tänkt för vem som helst. Har du inte teknisk bakgrund så kommer delar av boken att vara svåra att ta sig igenom. Andreas riktar sig främst till programmerare som vill kunna utveckla program och tjänster som använder blockkedjeteknik och på många ställen förekommer därför exempel i form av programkod. Jag tycker inte nödvändigtvis att man måste vara utvecklare för att ha glädje av den här boken – det går faktiskt ganska fint att helt enkelt hoppa över kodexemplen – men däremot måste du ha ett genuint intresse av att förstå de tekniska detaljerna.

Boken släpptes ursprungligen 2014 och kom under 2017 ut i en andra upplaga, uppdaterad med information om ny teknik som Segregated Witness och Lightning Network.

 

I boken avverkas följande ämnen i detalj:

  • Referensimplementationen Bitcoin Core och hur man kommunicerar med programmet för att hämta ut information om block, transaktioner mm
  • Privata/publika nycklar samt Bitcoinadresser
  • Plånböckers uppbyggnad, icke-deterministiska kontra deterministiska, standarden BIP-39 mm
  • Transaktioner och Bitcoins scriptspråk
  • P2P-nätverket och olika typer av noder, såsom fullnoder och SPV-noder
  • Blockkedjan, hur ett block är uppbyggt, Merkle trees mm
  • Mining och hur konsensussystemet fungerar, proof-of-work och olika typer av forks
  • Säkerhetsaspekter för användare, hårdvaruplånböcker och olika typer av risker
  • Lager ovanpå blockkedjan, colored coins, payment channels mm

Olika karaktärer används här och där för att exemplifiera, såsom Café-ägaren Bob i Palo Alto och Jing, studenten i Shanghai som byggt en egen mining rig. Här kan man väl möjligtvis tycka att det ibland blir lite krystat. Karaktärerna tillför ganska lite när Andreas redan strukturerat och pedagogiskt har avverkat ett ämne men finns där i ett försök att lätta upp en annars väldigt teknisk bok.

All denna information finns förstås att få tag i på andra sätt i form av artiklar, videos mm men det finns en stor poäng i att ha den samlad på det här sättet. Boken kan med fördel användas som ett uppslagsverk och Andreas har inkluderat ett index för att förenkla detta.

Så vill du djupdyka i tekniken bakom Bitcoin rekommenderar jag att du lägger vantarna på den här boken! Andra upplagan finns just nu på Bokus för 227 kr och finns också att läsa gratis på nätet.