Köp bitcoin snabbt och enkelt

    Köp bitcoin med Swish
    Det enklaste sättet att köpa bitcoin är att köpa direkt här på bitcoin.se och betala med Swish. Du kan köpa för upp till 6000 kronor per vecka och oftast har du dina bitcoin inom några minuter.
Blogg

Digitala kontanter för 20 år sedan

I en tidigare artikel redogjorde vi för vad syftet med Riksbankens e-krona är, möjliga tekniska lösningar samt kopplingen till Bitcoin och annan blockkedjeteknik. För att få en komplett bild kan det vara intressant att blicka tillbaka lite och se vad vi haft för andra, kontantliknande system tidigare. Kommer någon ihåg dessa?

Under några år runt millenieskiftet var detta en stor grej. Eller bankerna verkade i alla fall tro att det skulle bli en stor grej – användandet tog däremot aldrig riktigt fart. Betalsystemet Cash var ett samarbete mellan de 4 storbankerna och tekniken hade tagits fram av Proton World International i Belgien. System baserade på samma teknik användes i en mängd andra länder, bl.a. i Nederländerna där Chipknip var i bruk ända fram till 2015.

 

Syfte

Det var bankerna som tryckte på för att få cashkortet att användas, och det är inte så konstigt, eftersom de stora fördelarna fanns just för banken. Fördelarna är egentligen de samma som bankerna ser idag med att kontantanvändningen minskar. Hantering av kontanter är dyrt och de mest uppenbara kostnaderna är värdetransporter, bankomater etc.

Det finns dock en annan aspekt av det hela, nämligen räntan. När pengar cirkulerar som kontanter kan inte bankerna få dem att växa. Alltså, när du har pengar på ditt bankkonto så är detta pengar som banken kan använda, investera, låna ut etc. och därmed tjäna mer pengar på. Även om det med cashkortet låter som att det ligger ”kontanter” på kortet så har banken i praktiken fortfarande kontroll över pengarna. De flyttas helt enkelt till ett s.k. skuggkonto, kopplat till kortet (se mer om tekniken nedan).

Syftet var alltså uppenbart, ur bankens synvinkel, men otydligare för handlare och konsumenter. Argumenten bankerna använde gentemot handlarna var den ökade säkerheten i att slippa kontanter, att det spar tid och att det var billigare än konto- och kreditkortsterminaler. För konsumenter handlade det om att det var enkelt och snabbt. Föreningssparbanken lanserade t.o.m. en laddare för hemmet, vilket tydliggjorde att det var enklare än att gå till bankomaten.

Egenskaper

Så i vilken mån var detta ”cash”? Låt oss titta på vilka egenskaper fysiska kontanter har:

  • Kan överföras direkt mellan personer.  Detta gick inte med cashkortet. Den enda möjliga vägen för de här pengarna var från laddare till kort till handlare. Handlaren löste sedan in pengarna hos banken.
  • Är anonymt. För att få ett cashkort var du tvungen att ha ett konto hos banken. De pengar som hamnade hos handlaren, och sedermera hos banken igen, kunde spåras till dig.
  • Kan användas offline. Detta var faktiskt möjligt med cashkortet, och något som kanske kunde locka olika typer av kiosker etc. som inte hade någon uppkoppling via telefon på platsen.

Det är tydligt att systemet marknadsfördes som digitala kontanter i ett försök att fasa ut kontanterna men faktum var att systemets egenskaper egentligen var ungefär de samma som för andra betalkort. Även offline-funktionen finns ju för kredit-/betalkort och bygger då helt enkelt på att du litar på att kunden inte försöker betala med pengar/kredit som den egentligen inte har. Skulle situationen uppstå så finns en spårbarhet som gör att kunden i slutänden får betala.

 

Teknik

Systemet kunde som sagt användas offline, så rent tekniskt skiljer det sig därför från de flesta typer av ”kontantkort”, t.ex. sådana som används för betalning i kollektivtrafik, eftersom de för det mesta kräver en uppkoppling. Onlinesystem är tekniskt ganska enkla eftersom saldot på ett konto hos utgivaren hela tiden uppdateras. Det finns inga pengar ”på kortet” och alltså ingen risk för dubbelspenderingar.

Ska pengar finnas på kortet och kunna flyttas mellan personer offline så behöver man på något vis se till personer inte kan duplicera pengarna och skicka till flera personer. Cashkortet hade egentligen ingen riktig lösning på detta utan hade begränsningar i hur man kunde använda det och spårbarhet som gjorde risken för banken tolererbar.

På banken fanns ett ”skuggkonto” för varje kort. När kortet laddades så sparades information på kortet om detta och samtidigt flyttade banken pengar från ditt vanliga konto till skuggkontot. När du sedan betalade i en butik så användes ett protokoll med en delad krypteringsnyckel (symmetrisk kryptering) för autentisering och saldot på kortet räknades ner. Vid ett senare tillfälle (normalt sett en gång per dag) så kopplade butiken upp sin terminal mot banken för avstämning. Vid detta tillfälle räknades saldot på skuggkonton ner och flyttades istället till butikens bankkonto.

Skulle någon ha lyckats kopiera ett cashkort så upptäcktes det alltså vid detta avstämningstillfälle, om saldot på skuggkontot blev under noll. I sådant fall så visste banken vilken persons cashkort det var som kopierats och kunde gå vidare med eventuella åtgärder.

 

Analys

Cashkortet blev aldrig nån succé i Sverige och anledningen verkar ha varit att varken handeln eller konsumenterna såg tillräckligt stora fördelar. För konsumenter så var förstås skillnaden mot kontanter tydlig, ett kort är i många avseenden smidigare, men frågan är vilken fördelen gentemot vanliga kredit-/kontokort var. Tekniskt finns skillnader men egenskaperna för konsumenten är ungefär de samma. Något som förenklade var att ingen pin-kod behövdes men å andra sidan var du tvungen att först ladda kortet för att kunna använda det. Totalt sett kändes det nog helt enkelt inte så mycket smidigare.

För handlarna så fanns en fördel i att man inte behövde vara uppkopplad vid betalningen, vilket gjorde processen snabbare, men enligt undersökningar tjänade de trots allt inte speciellt mycket tid på detta.

 

E-kronan och kryptovalutor

Så, kan vi dra några slutsatser av detta relaterat till e-kronan eller kryptovalutor? Jag tror att det man måste förstå är att om det inte finns tydliga, praktiska förbättringar för både handel och konsumenter så är det svårt att få fart på nya betalningsalternativ. Om man tänker sig att e-kronans värdebaserade lösning ska få spridning hos allmänheten som betalmedel så kommer det att krävas att det tillför något som man idag inte kan få med kontanter eller t.ex. Swish.

För att se poängerna med en e-krona måste man istället se det större perspektivet. Det handlar inte primärt om att ge konsumenter ett smidigt sätt att handla på utan om att det ska finnas ett ”riskfritt” alternativ, pengar som du kan spara eller handla med utan att lita på privata aktörer. Ordet är förvisso vilseledande eftersom du helt enkelt litar på någon annan istället (staten Sverige istället för en bank) men det finns ändå en poäng i att i t.ex. ett krisläge ha det alternativet. Insättningsgarantin är ett annat sätt staten använder för att ge konsumenter ”riskfrihet” så det komplicerar bilden av behovet. En annan rättighet som e-kronan kan ge konsumenter är rätten till anonymitet men där verkar Riksbanken inte själva säkra på än i vilken grad det ska finnas.

Med kryptovalutor tar du bort även behovet att lita på en stat/riksbank. Det finns fortfarande ett mått av risk (du litar på tekniken, kanske tjänsteleverantörer, kanske hårdvarutillverkare etc.) men riskbilden ser annorlunda ut.

Källor:
Varför Cash-kort? – uppsats, Stockholms universitet
Elektroniska pengar och elektroniska betalningar  – Riksbanksstudie
Behöver Sverige en e-krona? – Riksbanken

Nyheter

Rapport från BLOXPO

Igår arrangerades första upplagan av blockchainkonferensen BLOXPO i Stockholm och Ivan Liljeqvist (Ivan on Tech) som var dagens värd lovade att det inte kommer att bli den sista. Hemsidan lanserar det som Europas största blockchainkonferens och jag har ingen aning om huruvida det stämmer men i vilket fall som helst var uppslutningen mycket bra. De tre föreläsningssalarna verkade alla för det mesta vara fullsatta och besökarna var en blandad skara, från företag nyfikna på blockkedjan till kryptonördar.

På huvudscenen börjar dagen med ett samtal med Richard Heart som enligt beskrivningen är en ”Billionaire, blockchain/cryptocurrency thought leader, advisor, serial entrepreneur”. Det ska väl nämnas att den här beskrivningen som BLOXPO använder är Richards helt egna beskrivning från Twitter och vad som krävs för att vara en ”thought leader” kan väl diskuteras. Richard är hur som helst en underhållande och intressant, om än något kontroversiell karaktär, som gillar att säga vad han tycker. Diskussionen handlar allmänt om pengar, kryptovalutor mm och Richard framstår som kunnig men styr ibland in på lite märkliga sidospår som mest bli monologer.

 

Smarta kontrakt

På en av sidoscenerna är temat ”en decentraliserad värld” och här får vi under förmiddagen lära oss om smarta kontrakt. Thomas Backlund från svenska Superblocks berättar om deras verktyg som ska göra det enklare att programmera smarta kontrakt, något som säkerligen behövs för att sänka tröskeln för potentiella utvecklare. Testa gärna deras webbaserade IDE direkt på superblocks.com och läs också reportaget i DI Digital: Skogskodarna ska hjälpa bolag med blockkedjan – tar in 7 miljoner

Mikael Wirth jobbar med att säkerhetsgranska kunders smarta kontrakt på företaget ChainSecurity och förklarar för oss hur buggen i Ethereum-plånboken Parity gjorde det möjligt för hackare att komma över 30 miljoner dollar. Det är tydligt hur ödesdigra misstag i smarta kontrakt kan bli och att kod inte nödvändigtvis är välgranskad bara för att den är öppen. Vi får också höra att alla förutom 1 av deras kunder visat upp kod som har allvarliga säkerhetsbrister. Det är alltså inte helt enkelt att skriva säkra smarta kontrakt så företag som ChainSecurity kommer att ha en stor roll framöver och Mikael har den goda smaken att förutom att pusha sitt eget företag faktiskt rekommendera ett par konkurrenter.

 

Nasdaq

Även några jättar var på plats, däribland Nasdaq som redan flera gånger visat att de intresserar sig för blockkedjeteknik. I dagens presentation av Johan Toll, Head of Blockchain Product Management, får vi veta att de jobbar tillsammans med SEB för att ta fram en gemensam infrastruktur för fonder, d.v.s. ägarregister, betalning och överföring av ägande. Vi får ingen ingående beskrivning av tekniken men det verkar inte handla om en publik, decentraliserad blockkedja, utan någon typ av stängd lösning, eventuellt med olika rättigheter för olika aktörer. Det är inte självklart ens att en blockkedja är det bästa lösningen här men hur som helst blir det intressant att följa det här projektet, som även andra banker än SEB verkar vara intresserade av att hoppa på.

 

Politik och regleringar

Dagens mest färgstarka debatt blir när tidigare nämnda Richard Heart deltar i en panel med politikerna Per Bolund (finansmarknadsminister, MP) och Jessica Rosencrantz (M). Det börjar snällt med att Per och Jessica pliktskyldigt är överens om att man ska vara försiktiga så att man inte överreglerar ny teknik men Richard leder istället in samtalet på det dåliga i att Sveriges avskaffar kontanter. Per och Jessica menar att det inte är något som politikerna försöker påverka utan en utveckling som konsumenter och handel styr. Ivan gör en bra insats här (och även resten av dagen) i att tolka och utveckla publikens frågor när publiken och panelen inte riktigt är i synk.

 

Ett decentraliserat Wikipedia

Ett annat intressant namn på talarlistan är Larry Sanger, medgrundare av Wikipedia. Larry är inte nöjd med vad det blivit av Wikipedia och är övertygad om att vi kan bättre. Han kom i kontakt med Everipedia som försöker rätta till en del av Wikipedias problem och när de dessutom pratade om att göra om sitt system till ett decentraliserat blockkedjeprojekt så hoppade han på.

Everipedia planerar bl.a. ett belöningssystem och röstning för att avgöra vilka artiklar som är mest värdefulla. Det mest intressanta i projektet är dock avsikten att ha flera olika artiklar som kan representera olika synvinklar. Larry använder Jihad som ett exempel på där olika åsiktsgrupper kommer att presentera fakta på helt olika sätt. Att kunna se dessa sida vid sida kan säkert vara mycket värdefullt för att få en så opartisk bild som möjligt av ämnet. På qz.com finns en artikel där Larry med egna ord berättar om Everipedia.

Larry deltar också i en diskussion om entreprenörskap men att vara på scen inför publik känns ärligt talat inte riktigt som hans hemmaplan. De andra deltagarna, Christian Ander och Isabella Löwengrip, har mer att bidra med men allra bäst är moderatorn Mahesh Kumar (VD, Result) som även ger en egen inspirerande föreläsning innan gästerna tas in på scen.

 

Avslutning

BLOXPO blev en lyckad tillställning med bra insatser av såväl Ivan som de som stöttade honom. Det finns saker som kan förbättras, såsom att synka schemat mellan scenerna bättre och att göra något för att korta ner den mycket långa lunchkön, men sånt får man ha överseende med på första försöket. Vi får hoppas att det här blir ett återkommande event som, nu när man visat vad man kan, säkert kan locka ännu större namn nästa gång.

Blogg

BLOXPO 2018 – Blockchainkonferens i Stockholm

Nästa vecka, torsdag den 17:e maj, är det dags för stor blockchainkonferens i Friends Arena i Stockholm med massor av intressanta talare. Ordinarie pris för det här eventet är 430 euro men för att se till att så många entusiaster som möjligt har chansen att gå så har vi nu ordnat så att du kan köpa en biljett för endast 129 euro!

Köp biljetter här. Ange koden BITCOIN.SE vid köpet för att få din rabatt.

Bland talarna på BLOXPO finns:

  • Larry Sanger. Medgrundare av Wikipedia.
  • Isabella Löwengrip. Entreprenör, författare, bloggare
  • Ivan Liljeqvist. Expert och föreläsare inom blockkedjeteknik, känd för Ivan on Tech.
  • En mängd experter från branchen, representanter från Microsoft, Nasdaq, Sveriges riksdag m.fl.

Konferensen pågår hela dagen och du har möjlighet att välja mella tre olika scener för att hitta de presentationer som passar dig bäst. På kvällen anordnas också en efterfest på Kasai för de som inte fått nog av mingel under dagen.

Läs mer på bloxpo.co.

Blogg

Mastering Bitcoin

Andreas Antonopolous upptäckte först Bitcoin år 2011 och i inledningen till Mastering Bitcoin berättar han hur han först ignorerade fenomenet och avfärdade det som oviktigt. Sedan hände något. Andreas kom att ägna hela sina dagar och nätter åt att förstå Bitcoin och i den här boken delar han med sig av all den kunskapen. Andreas är hyllad för sitt pedagogiska sätt att förklara Bitcoin och blockkedjeteknik i poddar, artiklar och föreläsningar.

Boken är dock inte tänkt för vem som helst. Har du inte teknisk bakgrund så kommer delar av boken att vara svåra att ta sig igenom. Andreas riktar sig främst till programmerare som vill kunna utveckla program och tjänster som använder blockkedjeteknik och på många ställen förekommer därför exempel i form av programkod. Jag tycker inte nödvändigtvis att man måste vara utvecklare för att ha glädje av den här boken – det går faktiskt ganska fint att helt enkelt hoppa över kodexemplen – men däremot måste du ha ett genuint intresse av att förstå de tekniska detaljerna.

Boken släpptes ursprungligen 2014 och kom under 2017 ut i en andra upplaga, uppdaterad med information om ny teknik som Segregated Witness och Lightning Network.

 

I boken avverkas följande ämnen i detalj:

  • Referensimplementationen Bitcoin Core och hur man kommunicerar med programmet för att hämta ut information om block, transaktioner mm
  • Privata/publika nycklar samt Bitcoinadresser
  • Plånböckers uppbyggnad, icke-deterministiska kontra deterministiska, standarden BIP-39 mm
  • Transaktioner och Bitcoins scriptspråk
  • P2P-nätverket och olika typer av noder, såsom fullnoder och SPV-noder
  • Blockkedjan, hur ett block är uppbyggt, Merkle trees mm
  • Mining och hur konsensussystemet fungerar, proof-of-work och olika typer av forks
  • Säkerhetsaspekter för användare, hårdvaruplånböcker och olika typer av risker
  • Lager ovanpå blockkedjan, colored coins, payment channels mm

Olika karaktärer används här och där för att exemplifiera, såsom Café-ägaren Bob i Palo Alto och Jing, studenten i Shanghai som byggt en egen mining rig. Här kan man väl möjligtvis tycka att det ibland blir lite krystat. Karaktärerna tillför ganska lite när Andreas redan strukturerat och pedagogiskt har avverkat ett ämne men finns där i ett försök att lätta upp en annars väldigt teknisk bok.

All denna information finns förstås att få tag i på andra sätt i form av artiklar, videos mm men det finns en stor poäng i att ha den samlad på det här sättet. Boken kan med fördel användas som ett uppslagsverk och Andreas har inkluderat ett index för att förenkla detta.

Så vill du djupdyka i tekniken bakom Bitcoin rekommenderar jag att du lägger vantarna på den här boken! Andra upplagan finns just nu på Bokus för 227 kr och finns också att läsa gratis på nätet.

Blogg

Programmerbara pengar

Bitcoin skiljer sig från ”vanliga” pengar på många sätt men ett av de mest intressanta är möjligheten att ”programmera” pengarna. En vanlig bitcointransaktion ser ut som vilken överföring som helst, alltså t.ex. ”Alice skickar 1 bitcoin till Bob”. Rent tekniskt så innebär det här att Alice signerar ett meddelande där hon sätter upp ett villkor som säger att det enda sättet att kunna skicka pengarna vidare är om man har Bobs ”nyckel”. Du kan tänka dig detta som att Alice lägger ett brev med pengarna i Bobs postlåda. Det är bara Bob som har nyckeln till postlådan så det är bara han som kommer åt dem nu, och Alice kommer inte längre själv åt dem.

Det där villkoret som Alice satte upp är dock bara det enklaste och vanligaste sättet att göra en Bitcointransaktion. I själva verket innehåller Bitcoin ett litet programmeringsspråk, vilket gör det möjligt att skapa massor av intressanta transaktioner. Här är några exempel.

  • Flera nycklar. Kräv flera nycklar för att komma åt pengarna. Är du rädd att bli hackad? Ha en plånbok på mobilen och en annan på datorn och kräv att båda enheterna godkänner transaktionen. Skulle någon hacka din dator kommer denne ändå inte åt dina pengar så länge du har din mobil.
  • 2 av 3 nycklar. Ge ut 3 nycklar och kräv att 2 av dem används för att skicka vidare pengarna. Tänk dig t.ex. att du ger en nyckel till en ”bank”, behåller en nyckel själv (lättåtkomlig) och låser in den sista nyckeln på ett väldigt säkert ställe. Detta ger dig följande:
    • Säkerhet. När du ska skicka pengar krävs att både du och banken signerar transaktionen, så ingen fara om du (eller banken) blir hackad.
    • Kontroll. Banken kan inte göra något med dina pengar utan ditt godkännande.
    • Kontroll. Skulle banken vägra att ge dig din nyckel så hämtar du bara extranyckeln som du lagt undan på ett säkert ställe.
    • Trygghet. Tappar du bort din nyckel så löser det sig ändå med hjälp av extranyckeln och banken.

    Det behöver inte heller vara just 2 av 3. Du kan lika gärna välja 2 av 5 eller 3 av 4 eller vilken annan kombination som helst.

  • Tidslås. Bestäm att pengarna inte får röras förrän en viss tid passerat. En intressant användning av detta kan vara som en form av testamente. Skapa en transaktion där du säger att pengarna kan spenderas med din nyckel ELLER med din arvinges nyckel om 1 år passerat.  Skulle du dö så får din arvinge vänta (max) 1 år men kan sedan komma åt pengarna. Du kommer att behöva skapa en ny transaktion varje år för att arvingen inte ska kunna komma pengarna i förtid, men sånt kan förstås automatiseras.
  • Crowdfunding. Genom att skapa en halvfärdig transaktion där vem som helst kan bidra med pengar men där transaktionen inte är komplett förrän en viss summa uppnåtts så kan transparent och decentraliserad crowdfunding skapas. Detta användes redan 2014 för att skapa appen Lighthouse.

Allt detta är enkla exempel på ”smarta kontrakt”, kontrakt som inte behöver någon tredje part för att utvärderas. Det häftiga här är alltså inte själva programmerbarheten i sig, utan att det kan göras decentraliserat, utan någon auktoritet. Två fundamentala, lite svåröversatta, ord som beskriver Bitcoin och andra kryptovalutor är trustless och permissionless. Alltså, du behöver inte lita på någon person eller något företag för att kunna använda detta, du behöver bara lita på den tekniska infrastrukturen. Du behöver inte heller be om lov för att få använda det. Har du en internetuppkoppling så har du allt som behövs för att vara med.

Det finns enorm potential i smarta kontrakt och några år efter Bitcoin skapades därför projekt som Ethereum för att möjliggöra mer avancerade former av smarta kontrakt än vad Bitcoin kan erbjuda. Här kan du lära dig mer:

 

Blogg

Hårdvaruplånbok – ett säkert sätt att skydda dina bitcoin

Med bitcoin kom möjligheten att förvara dina digitala pengar själv, i en egen plånbok, fast digitalt. Men med den möjligheten följer också en del risker. Även om din vanliga plånbok förstås också kan bli stulen så finns det betydligt fler sätt att råka bli av med sin digitala plånbok. Att bli utsatt för någon typ av virus, malware etc. är inte speciellt ovanligt nuförtiden och råkar du ut för det på den telefon eller dator där du förvarar dina bitcoin så kan det vara kört. En hårdvaruplånbok är tänkt att skydda dig mot dessa risker.

           

Hur?

När du skickar bitcoin från en plånbok, t.ex. på din mobil, så måste transaktionen signeras för att resten av deltagarna i bitcoinnätverket ska acceptera den och den ska kunna komma med i blockkedjan. När en transaktion signeras används det som kallas en privat nyckel. Denna eller dessa privata nycklar är alltså viktiga att skydda, de är bokstavligen nyckeln till dina pengar, men plånboken måste ju ha tillgång till dem och normalt sett ligger de därför sparade på din mobil.

Med en hårdvaruplånbok ligger istället dina privata nycklar sparade på en helt separat enhet, som inte är i kontakt med internet eller andra enheter via t.ex. wifi eller bluetooth. Och det viktiga här är att själva signeringen av din transaktion sker på enheten så att dina privata nycklar aldrig lämnar enheten. Du kopplar in hårdvaruplånboken med en sladd och använder den tillsammans med en app på din mobil eller dator men tack vare den här designen så kommer du att vara säker även om din mobil/dator blivit hackad. Skulle din hårdvaruplånbok bli stulen så är det inte heller någon fara, eftersom den skyddas av en pin-kod med begränsat antal försök.

 

Är detta verkligen nödvändigt?

Det beror förstås på hur dina behov ser ut. Har du en större summa bitcoin och vill förvara dem säkert så brukar någon form av ”cold storage” förespråkas, alltså ett sätt att förvara dina privata nycklar så att de aldrig behöver komma i kontakt med internet. Det kan vara något så enkelt som ett papper eller något mera hållbart som t.ex. cryptosteel. Nackdelen med att (endast) använda en sådan lösning är att det blir krångligt när du vill spendera dem, speciellt om du bara vill spendera en del av dessa bitcoin. Du måste då importera din nyckel till en vanlig plånbok och då har du ”exponerat” din privata nyckel, med de risker det innebär. Att använda t.ex. cryptosteel för att spara en backup av ditt recovery seed, så att du kan återställa din hårdvaruplånbok om den kommer bort, är dock en utmärkt idé.

Så för större summor kan det vara smart att skaffa en hårdvaruplånbok och sedan låsa in en backup på ett säkert ställe. Har du en mindre summa så får du själv avgöra om du tycker att det är värt att köpa en hårdvaruplånbok eller om du helt enkelt hellre tar risken att förlora dina bitcoin.

 

Vanliga märken

De två största tillverkarna heter Ledger och Trezor och deras aktuella modeller heter Ledger Nano S och Trezor One. Företagen har båda funnits i 4-5 år och anses båda vara mycket pålitliga och trovärdiga. Ledgers variant är något billigare (94 EUR mot 107 EUR i skrivande stund) och du får hos dem dessutom fri frakt.

Viktigt! Köp alltid din hårdvaruplånbok direkt från tillverkarna eller från en känd återförsäljare. Det har förekommit scams där folk säljer modifierade varianter av enheterna som stjäl dina bitcoins.

 

Här köper du Ledger Nano S direkt från Ledgers hemsida.

 

Här köper du Trezor One direkt från Trezors hemsida.