Category Archives: Fakta

Blogg Fakta

Förgreningar av blockkedjan

Först en kort repetition av den blockkedjeteknik som ligger till grund för Bitcoin (se också Hur fungerar Bitcoin?). Varje block, som innehåller en samling verifierade transaktioner, pekar tillbaka på (ett fingeravtryck av) det föregående blocket, så att en kedja bildas. Det är oerhört svårt att skriva om historien eftersom modifikation av ett block ändrar dess fingeravtryck och därmed skulle kräva att även alla block därefter behöver ändras. För att få nätverket att acceptera en sådan ändring måste man i princip ha 51% av den totala beräkningskraften i systemet.

Den längsta, giltiga, kedjan (räknat på mängden beräkningskraft som ligger bakom) är den som nätverket kommer att acceptera som den rätta. Ibland uppstår dock situationer när nätverket inte är överens om vilken som är den rätta kedjan. Detta kallas för en fork, eller förgrening, och innebär alltså att vi har två konkurrerande kedjor.

 

Tillfällig förgrening

Tillfälliga förgreningar sker ganska ofta och det beror på att 2 (eller fler) miners lyckas skapa ett nytt block ungefär samtidigt. Beroende på hur informationen om dessa block sprids i nätverket kan nätverket delas i två delar, med olika åsikter om vilket som är det senaste blocket.

Källa: Mastering Bitcoin

En sådan här förgrening löses nästan alltid automatiskt, när nästa block dyker upp. Då kommer den ena förgreningen att ha en längre kedja och nätverket blir överens om att denna kedja är den rätta. Den här typen av förgrening sker i stort sett varje dag och då och då händer det också att även nästa block skapas samtidigt, vilket ger en förgrening som är 2 block lång. Bitcoins designval att ha ett block var tionde minut handlar delvis om hur ofta man kan acceptera att sådant här händer. De block som skapats i den ”felaktiga” kedjan kallas för ”orphaned” och är ju bortkastad energi så man vill inte att det ska hända för ofta.

 

Buggar

En tillfällig förgrening kan också ske p.g.a av buggar i mjukvaran som används. Ett exempel på detta är från 2013 när en ny version av det som nu kallas Bitcoin Core innehöll förändringar i hur datan sparades på disk. Man hade bytt databas från BerkelyDB till den mer effektiva LevelDB utan att inse att BerkeleyDB hade en begräsning, som inte hade någon motsvarighet i den nya databasen. Detta fick till följd att den nya versionen av Bitcoin accepterade vissa block som den gamla versionen ansåg ogiltiga och därmed uppstod en förgrening mellan de som körde senaste versionen och de som körde en tidigare. Denna förgrening existerade i ca 6 timmar och man kom efter en del diskussion fram till att försöka få alla att gå tillbaka till den tidigare versionens logik, eftersom man annars skulle tvinga alla gamla noder att uppgradera.

Notera att detta var en tillfällig förgrening bara eftersom man manuellt kom överens om en lösning. Hade man inte gjort det hade denna förgrening varit permanent och man hade haft två olika valutor, ”gamla bitcoin” och ”nya bitcoin”. Vi har tidigare skrivit om denna bugg här: Förgrenad blockkedja – vad var det som hände?

 

Permanenta förgreningar

Permanenta förgreningar kan ske om det finns olika åsikter om vilka konsensusreglerna faktiskt är. Om man inte hade kommit överens om vilket som faktiskt var det ”riktiga” bitcoin i exemplet ovan så hade det funnits två olika.

Numera finns flera exempel där man medvetet förgrenat sig från Bitcoin för att skapa nya valutor. Det handlar oftast om att man vill göra uppgraderingar/förändringar som alla inte är överens om. Den mest kända, och högst värderade, förgreningen är Bitcoin Cash som 2017 uppstod under stora kontroverser och som kulmen på en hätsk debatt om hur Bitcoinprotokollet skulle utvecklas vidare. Förespråkarna för Bitcoin Cash ville omedelbart höja blockstorleken medan den andra sidan först ville fokusera på teknologi som SegWit för att hantera kapacitetsproblemen. I det här fallet så var målet för Bitcoin Cash att faktiskt bli ”det riktiga” Bitcoin och det var en anledning till att det blev så mycket bråk mellan lägren.

Andra förgreningar har medvetet profilerat sig under ett nytt namn och därmed inte väckt samma uppmärksamhet. Exempel på detta är Bitcoin Gold och Bitcoin Private. Intressant att förstå är att om du äger Bitcoin vid tillfället för en förgrening så äger du också genast lika mycket av den nya valutan. Hade du några Bitcoin under 2017 så är du nu alltså ägare till lika många Bitcoin Cash, Bitcoin Gold och Bitcoin Private. Detta under förutsättning att du själv kontrollerar dina privata nycklar, eftersom du annars är i händerna på t.ex. en börs och då beroende av om de har stöd för den nya valutan eller ej.

 

 

Hårda och mjuka förgreningar

För planerade uppgraderingar eller förändringar av konsensusprotokollet så pratar man om hard forks och soft forks. Vid en hård förgrening så måste alla Bitcoinnoder uppgradera till de nya reglerna för att inte hamna utanför nätverket. Många vill så långt som möjligt undvika hårda förgreningar p.g.a. riskerna men det medför, men det råder olika meningar här.

En hård förgrening innebär att reglerna förändras så att de blir ”mindre strikta”. Det kan alltså komma nya block som är konstruerade så att gammal mjukvara inte tycker att de uppfyller kraven för ett giltigt block. Ett exempel på detta är om man skulle öka blockstorleken från 1MB till 2MB.

En mjuk förgrening däremot innebär en förändring där reglerna görs striktare och då kommer således gammal mjukvara att acceptera block från den nyare mjukvaran. Ett exempel på detta skulle vara om man minskade blockstorleken till ½ MB. Noder med den gamla mjukvaran kommer att acceptera alla nya block eftersom de fortfarande följer reglerna men om block skulle produceras enligt de gamla reglerna, och vara större än ½ MB, så skulle inte den nya mjukvaran acceptera dem.

Detta innebär alltså att alla noder inte nödvändigtvis behöver uppgradera sin mjukvara utan kan köra vidare på äldre versioner. Är du däremot en miner så behöver du se till att du följer de nya reglerna, för att inte producera block som inte längre accepteras. Så länge mer än 50% av beräkningskraften använder de nya reglerna så uppstår aldrig någon (permanent) förgrening eftersom den längsta kedjan kommer att vara den som använder de nya reglerna. Det är också intressant att notera att om de gamla reglerna faktiskt får övertag och man har en ihållande förgrening så kommer ändå denna sida att raderas ut om de nya reglerna senare får övertaget.

 

För och emot

Mjuka förgreningar gör det alltså enklare att genomföra uppgraderingar eftersom inte alla noder behöver uppgradera samtidigt. Det har också visat sig att så gott som alla förändringar faktiskt går att utforma som mjuka förgreningar även om det från början inte verkat så.

Det finns dock även en del kritik mot denna lösning. Dels hävdar många att man skapar onödig teknisk skuld, alltså att programkoden blir mer komplicerad och svårare att underhålla. Det är ju också så att även om gamla noder inte måste uppgradera så hamnar de i ett läge där de faktiskt inte längre validerar alla konsensusregler. I fallet med en sänkning av blockstorleken så kommer förvisso gamla noder att acceptera alla block men de validerar inte blockstorleken enligt de nya reglerna.

Ett exempel på en förändring som först föreslogs som en hård förgrening men sedan lyckades konstrueras som en mjuk förgrening är SegWit.

Blogg Fakta

En introduktion till Riksbankens e-krona

[Uppdaterad version. 2018-04-20 14:26]

Det senaste året har vi kunnat läsa en del om Riksbankens initiativ till en ”e-krona”. Här gör jag ett försök att förklara vad det är, varför Riksbanken undersöker det och hur det tekniska läget ser ut.

 

Vad är en e-krona?

Kortfattat så är e-kronan är tänkt som en ersättning för kontanter, och skulle alltså vara pengar utgivna av Riksbanken men i digitalt format.

Källa: E-kronaprojektets första delrapport

 

Varför behövs en e-krona?

Såhär skriver Riksbanken:

Utvecklingen mot ett nästan kontantlöst samhälle innebär också att hushållen får små möjligheter att spara och betala i riskfria centralbankspengar och det kan ytterst bidra till minskad motståndskraft i betalningssystemet. Vi är också medvetna om att det finns särskilda grupper som i dagsläget inte har möjlighet att använda digitala betalningslösningar eller helt enkelt föredrar kontanter framför andra betalningsmedel. För dessa grupper är det viktigt att samhället kan erbjuda alternativ på samma sätt som Post- och telestyrelsen (PTS) ansvarar för att se till att allmänhetens behov av grundläggande betaltjänster tillgodoses.

Alltså, när kontanter försvinner så finns det inte längre något sätt för vanliga människor att få tag i ”riskfria centralbankspengar”. Det här är förmodligen något som de allra flesta inte tänker på, att det är skillnad på pengar och pengar. För ”digitala pengar” har vi ju redan – när du loggar in med din bankapp och gör en betalning så sker det med digitala pengar – men det är viktigt att förstå att pengarna på ditt bankkonto inte är centralbankspengar (som mynt och sedlar) utan bankpengar, eller mer specifikt t.ex. Nordeapengar eller Handelsbankenpengar.

Siffrorna på ditt bankkonto är egentligen en siffra för hur mycket banken är skyldig dig, i centralbankspengar. Alltså, om det står 1000 kronor på ditt bankkonto hos Nordea så betyder det att banken är skyldig dig 1000 kronor i centralbankspengar. Du kan själv omvandla dessa Nordeapengar till centralbankspengar genom att gå till en bankomat. Du litar på att banken, när du ber om det, kommer att ge dig centralbankspengar. Centralbankspengarna benämns av Riksbanken som riskfria eftersom de är den ”sista utposten”, de är inte i sin tur en fordran i något annat där någon riskerar att inte hålla sitt löfte. Förr var en sedel inlösbar mot guld och då var situationen lite annorlunda men så är det alltså inte längre.

Det finns i nuläget ingen digital motsvarighet till att gå till bankomaten, och det är alltså det e-kronan är tänkt att råda bot på, att vara en digital motsvarighet till kontanter.

 

Hur ska detta funka?

Riksbanken bad under förra året teknikbolag att komma med förslag på tekniska lösningar för hur en e-krona skulle fungera. 33 företag hörde av sig och 19 av dem valdes ut för fortsatt samarbete, däribland såväl jättar som IBM, Eriksson och Visa som mindre blockchainföretag som Chromaway. En del av förslagen är konfidentiella medan andra finns att läsa publikt.

Riksbanken gör skillnad på en ”registerbaserad” och en ”värdebaserad” lösning (och verkar åtminstone preliminärt anse att båda dessa lösningar bör implementeras).

En registerbaserad e-krona kombineras med en värdebaserad lösning som möjliggör offline-betalningar på små belopp och ökar tillgängligheten för grupper som inte vill eller kan ha e-kronakonton.

En registerbaserad lösning syftar på något som liknar ett bankkonto, alltså där du har ett konto i ditt namn hos Riksbanken och ditt saldo finns sparat där. Du ska kunna göra överföringar mellan dessa konton i realtid. Det här innebär rent tekniskt inga konstigheter alls.

När det gäller den värdebaserade lösningen är den tekniska situationen mer oklar. Riksbanken tycker att den värdebaserade lösningen bl.a. ska kunna ha följande egenskaper:

  • Lagras på t.ex. ett kort eller i en app på en mobiltelefon
  • Möjlighet att göra offline-betalningar
  • Möjlighet till anonyma överföringar för mindre belopp

Riksbanken skriver också att ”fördelen med en värdebaserad e-krona är att den bör kunna introduceras snabbare än en registerbaserad lösning” men såvitt jag vet existerar ingen teknisk lösning för digitala kontanter som uppfyller de här kraven (rätta mig gärna om jag har fel). Det närmsta jag känner till är offline-versionen av David Chaums e-cash men inte ens det löser dubbelspenderingsproblemet helt och hållet. Bitcoin löste som bekant dubbelspenderingsproblemet, men man gjorde det just med ett register, ett decentraliserat sådant, och någon egentlig offline-funktionalitet finns alltså inte.

Även SEB verkar dela min bedömning i sitt svar till Riksbanken:

We have interpreted the value based solution to be completely without a registry, i.e. the value is stored solely on a card/app/device and not mirrored in another system. However, to date we didn’t find any solutions that are secure enough in our perspective. Travel cards, pre-paid SIM cards (mobile phones) etc all rely on a central registry, the card itself is merely a representation of the user

[Rättning: Efter kommentarer och att ha läst på ytterligare om Chaum’s e-cash så ändrar jag mig till att denna lösning troligtvis skulle uppfylla Riksbankens krav. Även om inte dubbelspendering helt kan förhindras så går det att i efterhand upptäcka och identifiera den som dubbelspenderat, vilket skulle vara tillräckligt för Riksbanken, speciellt i detta scenario där man endast tänker sig transaktioner med mindre belopp.]

 

Har detta något med Bitcoin att göra?

Ja och Nej. Media har nog fått det att framstå som att e-kronan har större likheter med decentraliserade kryptovalutor som Bitcoin än vad det egentligen har. En fundamental skillnad är ju att e-kronan är något som Riksbanken vill kontrollera utgivningen av medan en av huvudpoängerna med Bitcoin är just att ingen central auktoritet existerar.

En ren registerbaserad lösning behöver egentligen inte ha något alls med kryptovalutor att göra, det kan vara en tämligen enkel implementation med gammal, beprövad teknik. Vill man ha med delar från den värdebaserade lösningen (möjlighet till anonymitet och överföringen direkt mellan personer utan Riksbankens inblandning) så finns det anledning att snegla på blockkedjeteknik.[Tillägg: Men det är inte nödvändigt – se ovan om Chaum’s e-cash].  Min gissning är att den registerbaserade och den värdebaserade lösningen inte, som Riksbanken antyder, kommer att vara två olika system utan att det istället blir ett enda system där man försöker få med egenskaper från båda.

Det blir spännande att följa utvecklingen av detta och förhoppningsvis fortsätter Riksbanken att vara transparenta även fortsatt så att det finns möjlighet att påverka denna viktiga utveckling av det svenska penningsystemet.

Blogg Fakta

Debatten om blockstorlek

Det pågår en stundtals hätsk debatt om Bitcoins framtid. De block av transaktioner som skapas var tionde minut börjar bli fulla, d.v.s. de närmar sig nu den gräns på 1MB som finns i Bitcoinprotokollet, en gräns som innebär att nätverket i nuläget, i bästa fall, kan hantera ca 7 transaktioner per sekund. Att öka blockstorleken är tekniskt väldigt enkelt men dels så finns det en oro för vilka konsekvenser det skulle få och dels så är det en ”hard fork”, vilket innebär att alla som kör en Bitcoinserver måste uppgradera när ändringen görs. Man vill inte göra sådana förändringar om det inte verkligen behövs så många diskuterar exakt hur förändringen ska se ut och andra motsätter sig den helt.

För

Det huvudsakliga argument som förs för att (så snart som möjligt) öka blockstorleken är helt enkelt att 7 transaktioner per sekund är på tok för lite för ett internationellt betalningsnätverk (jämför med VISA som har flera tusen transaktioner per sekund) och att det inte finns något tekniskt hinder för att göra det. Man oroar sig för att Bitcoins tillväxt kommer att stanna av eller att Bitcoin helt tappar all trovärdighet om inte människor får igenom sina transaktioner. Man pekar också på att gränsen när den sattes var tänkt att vara en temporär lösning för att förhindra attacker/spam.

Emot

Argumenten mot en ökning är lite mer komplicerade. Dels handlar det om att Bitcoin kommer att bli mer centraliserat eftersom det blir mer resurskrävande att driva en full nod. Möjligheten att skapa stora block som propagerar långsammare gynnar stora aktörer. Det finns också en risk att Bitcoins totala hash rate kommer att minska (vilket gör nätverket mer känsligt för en attack) i takt med att blockbelöningen minskar (vilket händer igen om ca ett år när den minskar från 25 till 12,5 BTC). Transaktionsavgifter är tänkt att ersätta blockbelöningen men om det inte finns någon konkurrens om plats i blocken kommer inte heller avgifterna att bli signifikanta nog.

Ett annat argument är att Bitcoin oavsett ökningar aldrig kommer att kunna hantera all världens transaktioner, att det inte är rimligt att minsta kaffeköp världen över ska hanteras av alla som deltar i nätverket.

Vad är Bitcoin?

En del av motsättningarna bottnar alltså i att man har olika syn på vad Bitcoin ska vara. Är det ett nätverk som alla ska använda dagligen (som VISA) eller är det snarare en typ av avvecklingstjänst där de dagliga transaktionerna sker i lager byggda ovanpå Bitcoin? En anledning till att många velat se att man faktiskt använder själva Bitcoinnätverket till alla transaktioner är att de alternativ, de ”lager ovanpå”, som hittills funnits i princip är samma typ av mellanhänder som dagens banker. Centraliserade och har kontroll över dina pengar, alltså inte alls i linje med Bitcoins vision.

Detta kan dock komma att ändras tack vare nya tekniska framsteg. Ett av de mest intressanta projekten kallas Lightning Network och skulle innebära att det faktiskt blev möjligt att använda Bitcoin som en slags avvecklingstjänst utan att för den sakens skull tumma på decentraliseringen. Mer om Lightning Network kommer i nästa inlägg.

 

Fakta Nyheter

Nasdaq använder sig av blockkedjan

Nasdaq har nyligen tagit ett spännande initiativ till att visa hur man kan använda Bitcoins blockkedja för andra saker än betalningar. Som många påpekat tidigare så är den stora innovationen hos Bitcoin möjligheten att kunna ha en helt decentraliserad ”databas” där ingen central auktoritet styr över innehållet och där man samtidigt kan vara helt säker på att ingen mixtrar med detta innehåll. När Bitcoin nu snurrat på i över sex år kan vi känna oss väldigt trygga med att teorin också fungerar i praktiken. Denna databas används nu till att hålla reda på tillhörigheten hos drygt 14 miljoner bitcoin, eller ca 25 miljarder svenska kronor.

Men Bitcoinsystemet kan alltså användas även till annat, delvis tack vare att Satoshi valde att göra en Bitcointransaktion något mer sofistikerad än ”belopp: från -> till”. I själva verket så använder varje transaktion ett enkelt scriptspråk för att programmera in vilka villkor som gäller för att få tillgång till skickade bitcoin. Normalt sett räcker det med att du äger den privata nyckeln till en viss Bitcoinadress men det går också att konstruera mer avancerade villkor som att 2 av 3 personer måste godkänna en betalning. Det här gör det också lättare att bygga nya protokoll ovanpå Bitcoin och ett sådant är Open Assets.

Open Assets gör det möjligt att skapa egna ”tillgångar” eller ”enheter” i blockkedjan som kan representera vad som helst men som använder samma system för att hålla reda på ägande som används för dina vanliga bitcoin. I Nasdaqs fall tänker man använda det till att markera ägande av vissa värdepapper:

Nasdaq’s blockchain technology will offer efficient, fully-electronic services that facilitate the issuance, transfer, and management of private company securities.

Många tidningar har skrivit om den här nyheten och det råder tyvärr stor förvirring kring huruvida det är Bitcoin eller ”Bitcointeknik” som används. Wired’s rubrik är ”Bitcoin May Never Make It to Wall Street, But Its Tech Will” och man börjar artikeln såhär:

James Angelcompares bitcoin to MySpace, the social network that paved the way for far more influential services like Facebook and Twitter.

Today’s bitcoin digital currency, says Angel, a professor of finance at Georgetown University, is too flawed to replace existing currencies. But the basic ideas underpinning the technology, he believes, can significantly change how the financial world operates. This is already starting to happen.

Det är därför viktigt att påpeka att analogin med MySpace är totalt felaktig i det här sammanhanget eftersom det Nasdaq gör är att använda en tjänst ovanpå själva Bitcoinsystemet. Om Bitcoin försvinner så försvinner också Nasdaqs system för att hålla ordning på värdepapper. Bitcoinsystemet är också helt beroende av att valutan bitcoin lever vidare då valutan är nödvändig för att incitamenten i systemet ska fungera (läs mer om hur Bitcoin fungerar här).

Blogg Fakta

Obekräftade transaktioner – hur säkra är de?

Ett nytt block i Bitcoinnätverket skapas i snitt var tionde minut och transaktioner som skickats ut på nätverket men ännu inte blivit inkluderade i ett sådant block brukar kallas obekräftade (på engelska unconfirmed). En obekräftad transaktion ses som mer osäker än en transaktion som finns med i ett block eftersom man inte kan vara helt säker på att den någonsin kommer att bli bekfräftad (d.v.s. komma med i ett block). Det skulle t.ex. kunna vara så att samma person skickat ut två olika transaktioner som står i konflikt med varandra (”jag vill skicka de 3 bitcoin som finns på adress A till adress B” och samtidigt ”jag vill skicka de 3 bitcoin som finns på adress A till adress C”). Båda dessa kan inte komma med i ett block så den som lyckas skapa nästa block kommer endast att inkludera en av dem.

Att acceptera bitcoin i butik

En omdiskuterad fråga har därför länge varit hur man kan acceptera bitcoin som betalning i en vanlig butik. Butiken kan ju inte vänta 10 eller 20 minuter innan du får gå därifrån med din kexchoklad så att acceptera obekräftade transaktioner verkar vara nödvändigt. Men är det då inte väldigt lätt att fuska? Att direkt när du gått ut ur butiken skicka en ny transaktion där du skickar pengarna till dig själv och hoppas på att nätverket istället inkluderar denna. En anledning till att detta inte är helt lätt idag är att standardimplementation av Bitcoin alltid väljer att acceptera den första av två motstridiga transaktioner. På så sätt kan man alltså att övervaka nätverket en liten stund så att transaktionen hinner sprida sig och om ingen motstridig transaktion dyker upp vara ganska trygg med att ens transaktion kommer att accepteras. Ett exempel på en implementation av detta finns i plånboken MyCelium som visar en nivå av ”transaction confidence” vilken för en normal transaktion går upp till över 90% inom loppet av några sekunder. Ett vanligt resonemang är att det är ganska krångligt att fuska på det här viset och att sannolikheten att bli utsatt för det är så låg så att det i praktiken inte är något problem. Det skulle kunna vara att jämföra med risken att någon rycker åt sig kexchokladen och springer ut utan att betala.

Men…

Det finns ett stort men här. Det finns inget i Bitcoinprotokollet som säger att den som skapar ett block måste välja den första transaktionen! Varje miner väljer själv vilka transaktioner denne vill inkludera i sitt block och så länge ingen av transaktionerna är direkt ogiltiga så kommer blocket att accepteras av nätverket (och det måste vara såhär eftersom du inte kan veta vilken transaktion den andra noden såg först – det finns inget som säger att den transaktion du såg först är mer ”rätt” än den som den andra noden såg först). Vi förstår nu att det skulle kunna vara lockande för den som skapar ett block att inkludera en andra, motstridig transaktion även om den kom långt senare om den har en högre avgift inkluderad (eftersom denna avgift tillfaller blockskaparen).

Ett annat stort men är att det trots allt kanske inte är så svårt att fuska. Double-spending unconfirmed transactions is a lot easier than most people realise skriver Peter Todd och vad det handlar om här är att olika versioner av Bitcoinklienten har olika regler för om en transaktion ska inkluderas eller ej. Transaktioner som uppfyller vissa villkor kan skickas helt utan avgift men för andra transaktioner kommer klienten att kräva att en liten avgift bifogas. Storleken på denna minimiavgift ändrades nyligen och en effekt som kan uppstå då är att under tiden att relativt få miners uppgraderat till den nya versionen så kan det gå att få en transaktion att sprida sig på nätverket utan att sannolikheten är speciellt stor att den inkluderas i nästa block. Skickar man då även ut en annan transaktion som kommer att accepteras av alla så är chansen stor att den kommer att ersätta den första.

Replace-by-fee

Att välja transaktionen med högst avgift (istället för den först sedda transaktionen) brukar kallas replace-by-fee och en stor förespråkare för att detta borde vara standardimplementationen i Bitcoin är ovan nämnde Peter Todd (se t.ex. why you should mine with replace-by-fee). Resonemanget från Todd är att obekräftade transaktioner nu inger en falsk trygghet och att det vore bättre om det blev tydligt att de faktiskt är osäkra och att anpassa all mjukvara efter detta faktum.

Skulle detta då innebära att det blir omöjligt att ta emot Bitcoin i butik? Lyckligtvis finns det lösningar på problemet, om alla använder replace-by-fee så blir det möjligt för en butik att skydda sig på helt nya sätt. Låt oss säga att butiken tar emot en transaktion T1 och fuskaren sedan skickar ut transaktion T2 med en högre avgift. Butiken kan då ”slå tillbaka” genom att skicka vidare alla pengar från T1 som avgift i en ny transaktion T3. Nu är det mer intressant för miners att välja transaktion T1 och T3 istället för T2 och fuskaren blir därmed av med sina pengar. I det här fallet får alltså inte butiken heller några pengar men själva vetskapen om att butiken kommer att bete sig på det här sättet gör att fusket blir ointressant att försöka sig på. Den här typen av motåtgärder är förstås något som i så fall skulle implementeras i butikens mjukvara och utföras automatiskt.

Vad som kommer att hända i det här frågan är ännu ovisst. Många verkar överens om att Peter Todds resonemang är korrekt och att replace-by-fee är att föredra men han har fått ta emot en hel del kritik för att han så aggressivt uppmanar miners att använda replace-by-fee redan nu innan mjukvara för att hantera motåtgärderna är på plats.

 

Fakta Nyheter

Bitcoin i Uganda

Från Wikipedia:

Remittering är de pengar som gästarbetare i rikare länder skickar hem till sina familjer i fattigare länder. Den som skickar pengar kallas remittör.

Det är mycket stora summor pengar som skickas som remitteringar varje år. Uppskattningar varierar mellan 2000 och 3000 miljarder kronor, vilket är lika mycket som Sveriges hela BNP. Världsbanken anger 318 miljarder dollar för 2007, en siffra som växte ytterligare under 2008 men förväntas minska 2009 i takt med den ekonomiska nedgången i världen.

Det här är alltså en jättemarknad och avgifterna som tas ut är enorma. 10 procent är helt normalt och det är inte ovanligt med ännu högre avgifter. Se i filmen nedan hur Bitcoin kan hjälpa till!